Du drog dig i perioder alltid undan
byggde rum utan fönster
kröp ihop
över stelsvetsade fjädermadrasser
som om du försökte skydda dig
från alla välvilligt hopsnurrade filtar  
pulsslagen som skoningslöst lyfte
de som bara slog och slog
medan svalorna och grannarna
käbblade
om någon sorts insekt
en trasig livmoder
en fullkomlig livmoder
eller nån annan förbannad välsignelse
verkligheten låg
precis som vanligt
tystnadens gnissel
från själen mot trumhinnan
så skar sig dagen ut
och föll in mot natten