samlar oss
hur många av er
ska jag begrava i min sommar?
koltrasten försöker sätta punkt
balansera i kvällen
knivablank
årstid finns inte här
smulor är vi
skrapet mot källargolvet
undangömdas skrapspråk
väller hungrigt fram
han som ska lämnas
arbetar hårt med ingenting
händer bygger skal
för skör att känna hugget av silver
av intet
om jag gömmer mig
vem är jag då?
knappast en levande
ännu finns vi här
kan hålla om varandra
skratta en bubbla
sorgen i fickan
måste få ha den oäten
gå som i en dröm
håller om dig
osjungna sångers sten
sjung så jag kan se
väven darrar tyst
vill göra färdigt randen
färgen av dig själv
jag är så rädd
jag skulle förstå om du
hatar mitt liv nu
fötterna i gräset
älven
fötterna i älven
vill smita undan
vill leka det var en gång
sedan levde hon
lycklig alla dagarna
blev immun mot allt
men
går ut ur stenen
skriver med ett grässtrå Hon
gungar in i blått
tar sats ur kroppen
plirar strax mellan löven
vet inget om död
kronans perspektiv
lämnar dig inte ensam
du är ännu hel
surrar i linden
somnar i honungs stjärna
följer i vinden