Förebådar, trådräta tankar.
Drar nålen, tråcklar. Igenom upp och ner. Spetsen penetrerar väven.Tänker på din hud. Din mun. Syr trasigt helt. Som om Du vore ett galläpple. Sträcker grenverket med min hand. En sliten metafor, i min hand. Nålen vinner mark brusar genom mina lår, blickstilla andning. Trögheten. Jag har ingen fingerborg, bara dina ögon. Surret, det surrar. På andra sidan. Irriterande som en fluga. - Men stäng dörren för fan! Stegen över golvet som hårda dunsar. - Låt mig vara, ta inte min ro. Tråden är blå. Mandelformat femtiotal i mina byxor. Nålen är dina ögon, fransarna klipps bort. Stygnen följer din panna, över ögonbrynen finns en farlig längtan. Utlämnad till min nakenhet. Jag lagar det nötta och räknar stygn. Tiden det tar. I mitt huvud studsar. Den. Du ska bäras av mig. Omsluta min kropp. Din hud mot min. Förebådar.
Prosa
av
Kozo
Läst 207 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2016-07-14 23:53
|
Nästa text
Föregående Kozo |