Du blev en stupad stjärna, i min väg?

En tung kall svart sten!

Jag luta den i handen,

inte större än ett barns näve,

Det är fräknigt, med spår av guld

Och korsas, av ytliga rynkor.

I min studie väger 1,757.

allt väll i massa av år, har ståt där var någonstans,

Viste inte varför blommor växer stora utan näring långa dagar utan vatten?

Idag var jag mycket skrivtröt,

Panna började heta till.

Min rädsla för hög blodtryck började frukta,

Tänder ett levande ljus.

Stöder mitt huvud av den kall svarta sten, mot tredje öga,

Plötsligt ser hur smärtsamt dimmiga ridå av trötthet reser sig upp.

Och jag mår, toppen!

Nu

tänker jag, vilket planering fins  hos  Gud på värkstad som

Trädgårdmästaren, fasten med själar som Is blommor.

Hur passar all mäktige Gud sina mönster i rutor på fåra och allt i sinom tid av evigheter..