Än en gång kavlas det ut
människor välts bort från det som borde vara givet
Över promenaden med kvardröjande solvarm hud
smakar munnar metallisk beska
middagar med vin, desserter och kaffe
och barnhänder med glass och silverballonger
en ännu inte nersmält dag
och livet tar av mot hatets sträcka
helt hastigt finns allt krossat
individuella skärvor, gnistrande vackra
alla klumpade samman:
TILL DE DÖDA,
de skulle färgat profilbilder
också i ditt lands flagga
också de skulle kort senare
gå runt hörnet för ett glas
tänk på dem,
alla vin-varma vridna kroppar,
också dig,
låt den sjuka kommateringen skapa fattbarhet
ge inte utrymme till dödens hyenor
retoriken som vill sträcka arm, slå kilar
Frihet, Jämlikhet, Broderskap
allt begripligt kommer inifrån
och där kan vi bli till mer, än skärvor
så slå upp ett glas för att hedra de döda
för att sörja alla osmälta dagar
punkterade silverballonger
och liv under reflekterande filtar
alla, människor som dig
nu döda,