Hej, är du här nu igen?
Snälla, stanna en stund, jag har saknat dig, jag har saknat något som känns.
Du och jag, vi kommer så bra överens.

Hopplöshet, tvivel och oro, du får allt det där att gro.
Jag kan inte andas i din närhet, med dig försvinner all framtidstro.
Men dig är den enda som jag kan åt mig anförtro.

Smärtan du ger mig, den är det enda verkliga som finns.
Det är i den jag återfinns och i den som jag minns.
Fast jag vet att det inte ur detta något vinns.

Hej, är du här nu igen?
Snälla, gå din väg, du är inte min vän.
Du är motsatsen till allt som borde vara här än.

Mörkret du fyller mig med förgör mig långsamt.
Du gör det mer och mer våldsamt.
Jag vill inte längre ha med dig något gemensamt.

Jag vill inte längre känna din smärta i min kropp.
Det måste få ett stopp!
Snälla, lämna mitt blodomlopp.