Om jag skriver stödorden först
lägger till mindre laddade efter?

Och det som tidigare hänt gör sig påmint
lite i taget, ord för ord. Ja, så ser jag det.


Precis så som om, jag skulle förstå framtiden.

Nu skriver jag orden som skrämt mig,
de händelser där jag ännu kunnat
formulerat mina tankar och däri
kan ingen få mig att försvinna,
för nu är berättelsen så kort.
Och jag känner...

(Ni sa: Ord är makt)



Precis som om jag skulle ha förhindrat det.