När mina drömmar ibland ger mig oro
blir jag väckt av en verklighet som är
än värre

Mitt morgon kaffe fastnar i min strupe
när media punkterar mig med nya
terrordåd

Minuter av förlamning och skräck
försöker jag ta mig igenom dagen

Jag möter människor som obekymrat ler
o skrattar medans jag blir medveten
att det finns människor i detta ögonblick
som gråter i förtvivlan

Kontrasterna gör mig så skör och
utanför mig själv för att kunna hantera

Är jag ensam att se att världen håller på
att haverera. Rozsi.Kovacs