Hon syndar ej när hon ler

och likt sireners sång 

mig lockar 

Till förförelse och mer

hennes själ, än en gång

mig pockar

Salig synd är allt jag ser    

och min vilja hennes att

nu begå

Ej om förlåtelse jag ber

ty i denna sanna kärleksnatt

ändå

vilar stillhet vilar tröst

ömhet ur vacker hetta sprungen

att bestå

En välsignelses inre röst

av kärlek frälsa mig är tvungen

nu just då

till C.