Tusen vägar och ett hållOm jag vred mig om en aning så kunde jag se många fler håll att gå åt. Min vy var vanemässigt begränsad men inte av det mina ögon var fixerade på eller den speciella riktningen utan av den fruktan i det jag befarade skulle hända om jag släppte det med blicken. Rädd för att inte ha något att ankra min blick i och tappa balansen innan jag bestämt nytt håll. Fick då heller aldrig chansen att upptäcka de håll som sällan kunde synas vid ensidig uppmärksamhet. Dessa var kanske inte regelrätta håll utan mer perspektiv, aspekter men allra viktigast, andra motiv. Klart att jag blev förvånad då mitt huvud allt oftare började vridas fram och tillbaka vid tillfällen och innan jag ens var medveten om det och kunde göra något åt det. Jag fann mig till slut vrida mig fullständigt om. |
Nästa text
Föregående mihkel |