Jo, det stora äventyret kändes helt rätt

jag gick in i blomsterhandeln och köpte

mig en stor, grönskande ampel med hänge

nu hänger den i fönstret och har röda blommor -

om de kom för trivseln att någon tittade in.

I glaset grönskar världen här i rummen

eller skulle kunna göra det, det var därför

jag bjöd in dig.

När jag går ut till bilen funderar jag ett litet tag

på vad jag ska göra idag. Det vanliga ovanliga,

ett träd joggar i makligt tempo. Löven lyser stilla.

Så nu tänker jag igen på det som är vanligt i mitt liv,

den här gången på Walter Benjamin om sorgespelet

från kristen medeltid över barock och renässans

allegoriska uttrycksform som skiljer sig från symbolen

genom den poetiska tiden, från det direkta till det

dubbeltydiga i ett upplysande infallsrikt bildspråk.

Det stora äventyret att kunna göra något av det man

längtar efter. Alltid någonting.

Om inte ampeln i fönstret gungar lite fram och tillbaka

som en pendel från juli som går mot augusti.

Med sinnen som har sommar året runt.