Vi skriver och dansar tillsammans / blundar och försvinner / med ord och instrument av abstrakta figurer som pulserar i alla nyanser. Vi delar meningar / genom mörkret, genom ljuset / Genom det okända blir vi kända, känner och genom känslorna förs vi tillsammans; av berättelsen byggs vi upp tills vi ser utanför oss själva in till varandra / vi är så nära att vi slits i stycken.
Det är dikten, den dikten som berättar och som tar ett grepp om / precis så långt ifrån att det går att falla in i / komma bort; möta dikten, vara tillsammans och blunda / dansa / försvinna - slitas i stycken