Det sista brevet
Klockan är 4.59 när jag
Inte orkar hålla ögonen stängda längre
- Det är ändå inte mörkt mera
Natten har inte haft något slut men vi kan
Låtsas att den nya dagen börjar nu
Tänker jag
Så jag hasar mina fötter över det
nakna trägolvet
- Jag hade önskat att du tänkt på mig
Slår det mig
Jag hade önskat vara som en
Legend kanske
Patetiskt va?
Du drömmer om någon annan nu
Jag vet inte ens varför det spelar någon roll längre
*det spelar ingen roll längre
- Vi träffades i solen
Förbi det lilla caféet just intill vattnet
Tjuvkikade på kidsen som modigt
Hoppade från bryggorna
Hade likadana hängselbyxor
Men ganska olika liv
Jag tänker på allt jag sagt
Hur jag är mot folk
Hur jag tycks sakna förmågan att kavat kommunicera vad jag verkligen menar
Jag önskar att jag vore mer som du.
Jag önskar att jag vore mindre som du.
Eller var det kanske du?
Jag blev kanske besviken över
att du inte kände mig längre
Du såg inte igenom allt, som jag trodde du alltid hade gjort
Du kan inte längre kunde läsa mig som du brukade läsa förutsägbarbar poesi vid fönstret
Medan grannarna spanade
Om du inte förstår jag vad menar
Tro mig i alla fall snälla bara när jag säger
Att jag bara vill att allting ska bli bra
För oss båda
Jag vill bara att det bästa ska ske och jag är inte arg
Inte ens ledsen längre
Jag har väl kanske inte så mycket mer att tillägga
Jag vet inte om jag har svalnat
Inbillat mig
Blivit någon annan
Eller bara helt och hållet
Gått vidare
(Det var nämligen inte såhär jag trodde att det skulle kännas i så fall)