det året ensam i korridorerna
längden av oändligheten
stegen lika långa som vägen ut

på dagen inombords
på kvällen kräks han tårar

möt mig på slutet
i början på mitten

vi ses någonstans
där det är tyst / där det blåser i träden

som knutarna är borta
och det som till synes är rakt
hennes våfflade hår

den dagen på sommaren
du fick något som du behövde
du bad inte om det

med fickorna fyllda gick du åter hem till ditt.