Det skymmer i oktober när pojken åker genom staden i sin rostiga trampbil. Han letar efter flickan som satt på gungan i lekparken, gungade högre och högre innan hon hoppade bortom stoppljuset. Den vita klänningen fladdrade nedanför himlen när hon reste vidare.

Gatlyktorna tänds och natten kommer närmare. Pojken bryr sig inte om det. Tiden finns aldrig för honom när han letar. Tiden försvinner, då han vinkar och ropar hejdå till mamman som står på balkongen. Hon ser ledsen ut, men det finns ingen tid att undra över sorgen.

Fönstret står på glänt. Pojken kör förbi det, men vänder tillbaka igen. En ambulans passerar med påslagna blåljus. Någon är illa ute, om det redan inte är försent. Skuggan som rör sig bakom gardinen kan vara vem som helst, ändå slutar inte pojken att hoppas.

_____________