Jag var ung,
och ömtålig
som lövtunt glas

Du var vattnet,
fylld till brädden av liv
och minnen

Jag klädde av mig naken
dök i för fort
och för djupt

Inte en torr fläck fanns kvar
jag var omgiven av dig,
du hade kontroll
över min andning
över min kropp

Jag njöt av din värme,
över din erfarenhet
du visade mig platser
jag inte trodde fanns

Men du gav mig ingen nåd
du var sylvassa nålar mot huden
du var kallvattnet
som trängde in i mina lungor
tog min luft
och fick mitt hjärta att brista

Du hade lärt dig mina tankebanor
mina brister
min sorg

Du hade lusläst min instruktionsmanual,
den som du snodde från butiken
rev av skyddsplasten på
och memorerade utantill

Du kom för nära,
för fort
och du skapade blåmärken
som jag febrilt försökte skrubba bort.