Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ramlade ned ur en tall på Gotland


Mellan träd och människa

rullgardinen täcker nästan hela fönsterrutan. ingen ser patienterna utifrån när de sitter nakna på britsen i iskallt lysrörsljus. jag ser lönnen vända blad genom akutens fönster. jag står på tå som ett barn
svalkar ögonen i Ers Majestät av Fladdrande miljoners små händer.

när jag föll från trädet fick jag för mig att jorden hoppade på mig i nacken och ryggen. box box.
gav igen för dålig närvaro.
tyckte trögskalle vakna nu å nockade mig.

jag låg som ett nedskjutet moln
en utspottad Jona ur valens djup
trädet hade helt enkelt fått nog
av någon som vill vara allt
aldrig säger till sig själv att den duger
ger boken ett namn och ser rakt in i kameran
ger sökandet en ram av förnöjsamhet
ger ansiktet en liten kokett plym

i tre dagar har jag tänkt på hur det skulle vara
om jag helt tappade förmågan att fokusera
om driften att försöka kommunicera skulle upphöra
om modet att krossas av andras likgiltighet
gav sig av
la sig ned
som en stor svart hund
bakom solen



oviljan
kränger
i sin båt av glas
jorden säger åt mig att dra människoskinnet
kring hjärtat
sluta slösa tid




Fri vers av Magdalena Eriksson VIP
Läst 221 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2016-08-03 19:16



Bookmark and Share


    Elisabeth Nilsson VIP
Vilken underbar text med metaforer som lever och andas i kraftfulla meningar. Du skriver med samma känsla som du målar.
2016-08-04

  Stefan Albrektsson VIP
Wow!! Vilken text!! Ett uppvaknande och uppmanande!! Älskar tituleringen av den majestätiska lönnen, bildfyrverkeriet och den alldeles förträffliga raden: "ger boken ett namn som ser rakt in i kameran"!
2016-08-04

  i af apa
"som en stor svart hund
bakom solen"

är enormt begåvat!!
tycker raderna fångar in hela texten på nåt sätt
i oviljan & kanske även sorgens båt av glas...
2016-08-03
  > Nästa text
< Föregående

Magdalena Eriksson
Magdalena Eriksson VIP