Jag kan stirra på vägen i minuter och studera den i minsta detalj
Inte för att den är vacker, inte för att den har ett annat liv
Utan för att jag är rädd att skada dennes emalj
Så ja ibland är det svårt för mig att ta ännu ett kliv

Ett fel och jag faller till marken
Ett fel och livet får sparken

Hunden hemma, inte för nära, inte för långt bort.
TÄNK OM, MEN NATALIE Tänk om.
Ett fel och någon kan dö
Ett fel och kroppen får spö
Då brottas själen fram och tillbaka
Undrar alltid när nästa tiden är inne för nästa vaka

En bil som kanske är på väg
En dörr som kanske är olåst
En sak jag kanske har gjort fel
En sak som kanske inte sitter rätt

Samvete och plåga
Och ständigt min hjärna fråga
Har du nu kolla allt?
Du kanske borde kolla igen
Gå tillbaka nu
ses så
ett två.

Ibland vill jag det mesta dölja, då står jag och ler
Låtas leta, för tänk om någon ser?
För ja, jag skäms, jag vet att det är fel, dumt och udda
Önskar ju att jag alla tankar kunde sudda
Pinsamt, precis vad det är
Kroppen dras, hjärnan skriker, och Natalie tär

Ja ofta stirra jag bara på gatan
Försöker låtsas att jag studerar skatan
För att dölja mitt sätt att vara
När allt jag vill är framåt fara

Så ja jag stirrar på vägen i minuter, men inte för att se naturens är under
Utan för att förhindra nästkommande ångestladdade sekunder
Jag stirrar på gatan, på vägar och stig
Allt för att jag ska slippa allt kvid.
I huvud, I min kärna
Hade jag kunnat, hade jag släppt tankarna från min kärna