Ibland undrar jag om abstinensen är värt hans läppar
Eller om jag hellre slår mig blå med världens käppar

För att rädda mig ska jag inte längre få känna hans mun mot min
För att han vill straffa mig, kommer denna kyss inte bli din
Istället blir det motsatts verkan
Allt detta ger är bara mer delar av smärtan
Nu har jag hud som skriker efter skada
Mina läppar som inte får vad de behaga
Men vilken lust har egentligen mest kraft
Är det den där jag får känna hans stora skaft
Eller är det den andra där jag öppnas och låter ångesten flöda
Där jag gör något snabbt för att bara låta det blöda
När jag får hans kyss försvinner all längtan för en stund
Men när bladet rör min arm, får jag äntligen en blund
Minskar ångest och begär
Undrar de flesta, varför gör du såhär?
Jag måste välja mellan olika saker att göra
Välja mellan vilken röst jag borde höra
Hans ljuvliga röst som får mig att känna mig svävandes
Eller bladet som tar bort allt kvävandes
Det öppnar upp en gång
Och för stunden blir ångesten istället en sång

Hur ska jag någonsin kunna välja mellan lust och begär
Varför får livet mig att göra såhär

De säger till mig, Natalie, hur du egentligen må
Nej Natalie, gör inte så
Men de förstår inte hur bra det faktiskt läker
Hur bra det bra måendet förstärker
Vilken energi som fylls inombords
Tar bort alla andra planer som smorts
Duvet, man tänker på död och mord
Men efter detta försvinner allt, man sätter sig vid ett annat bord
Det kan bli en aning kladdigt men färgen blir fin
Det blir nästan samma känsla som när hans läppar blir min
Ett glädjesprut längs hela min kropp och min hud
Tar det äntligen bort allt sug
Men samtidigt ökar det andra
Bara för att han mig klandra
Jag vill ha hans läppar mot mig
Men det är inget jag får då bladet blivit en del av mig

Hur ska jag kunna välja mellan något som får mig fnittra som en flicka
Och något som alltid kan lindra denna spricka
Den blir värre just då för stunden
Men den hjälper mig att ta bort blunden
Alltid, dag som natt
Är den egentligen min skatt
Den finns dr när jag behöver
Och min smärta bedöver
Minskad ångest och kalabalik
Ja visst, min kropp blir aldrig sig lik
Lite små ärr hit och dit
Vad gör det om jag gjorde med flit?

Människor röker
Många söker
Vem är jag
Var finns jag
Varför existerar jag
Folk dämpar det med alkohol och droger
Blir en annan person och tror att de är någons svåger
Jag kan bryta förtrollningen som är satt över min själ
Visst, ni vill mig bara väl
Men det slutar bara att min kropp skriker mer
Bladen kommer finnas där, ibland blir de fler
Men jag är mig själv medans det sker
Det enda som jag egentligen göra
Är att släppa ut lite som jag egentligen inte längre vill höra
Och ibland innebär de med blad och egg
Men även då när det sker
Saknar jag hans kyssar
Som jag bara önskar blev fler
Jag behöver de båda
Annars kommer denna klåda
Skrikandes min kropp än en gång
Snälla, låt mig få sjunga min egna sång