Jag ligger uppe på taket under natthimlen.
Snett ovanför hennes fönster skymtar plejaderna.
Jag vet att det är dags, men ligger ännu stilla.

Jag börjar försiktigt öppna ventilen.
Tystnaden påverkas och jag tvekar,
men till slut är det fullbordat.

Staden avger en krampaktig suck
och börjar läcka spasmer av mekanisk vädjan.
Färglös desperation vibrerar i balkarna,
men jag kan inget göra.