Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om Näcken den mytomspunne... en liten visa.


Älven

 

 

Nacken är sträckt, som böjd bakåt.

Vattnet i virvlar, skummande döljer.

Musiken. Den rör vid hennes/ lockar.

Leendet, läpparna röda.

Hennes kropp vill dansa, en farlig dans.

I virvlarna, hud.

Håret är fuktigt, i stripor.

Händerna snabba, fingrarna långa, starka.

Stråken av liv, pulsen.

Ett steg närmare.

Älvens svarta vatten, på knä.

Hon får inte möta blicken.

Men dansa, bara dansa. Det kan hon väl få?

Där stigen tar slut, så fuktas hennes/ panna.

Tonerna, tar om hennes liv.

Det är hennes längtan, som för.

Och blicken, den djupa.

Virvlarna i musiken, och nacken 

som är sträckt.

Fingrarna och händerna som spelar, hennes tid

till slut. 

I hans ögon finns hennes tårar

ännu.

 




Fri vers av Kozo
Läst 290 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2016-08-09 18:09



Bookmark and Share


  J-M
Vacker dikt. Tycker om scenerna som du har skapat med dina poetiska ord.

2016-08-11

  i af apa
tät,
tät
sorg
längtan
men även
möjligheter
anar jag...
2016-08-10

    ej medlem längre
Vackert och sorgset hör musiken!!
2016-08-09

    ej medlem längre
en längtan att avsmaka Rött
in till djupet med +
2016-08-09
  > Nästa text
< Föregående

Kozo
Kozo