Redan medlem?
Logga in
Om Näcken den mytomspunne...
en liten visa.
Älven
Nacken är sträckt, som böjd bakåt. Vattnet i virvlar, skummande döljer. Musiken. Den rör vid hennes/ lockar. Leendet, läpparna röda. Hennes kropp vill dansa, en farlig dans. I virvlarna, hud. Håret är fuktigt, i stripor. Händerna snabba, fingrarna långa, starka. Stråken av liv, pulsen. Ett steg närmare. Älvens svarta vatten, på knä. Hon får inte möta blicken. Men dansa, bara dansa. Det kan hon väl få? Där stigen tar slut, så fuktas hennes/ panna. Tonerna, tar om hennes liv. Det är hennes längtan, som för. Och blicken, den djupa. Virvlarna i musiken, och nacken som är sträckt. Fingrarna och händerna som spelar, hennes tid till slut. I hans ögon finns hennes tårar ännu.
Fri vers
av
Kozo
Läst 290 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2016-08-09 18:09
|
Nästa text
Föregående Kozo |