I det som då var min samtid,
min morgon och min kväll,
talade jag illa om min inre storm
Det som länge, länge upprepats
Skäms, skäms, tygla känslorna
Låt de inte explodera
Mycket bättre att
låta de implodera
I icke-lugnet och absolut inte i ron
Åtminstone inte för mig

I det som nu är min framtid,
inser jag att mitt alter-ego
bara ställde krokben för mig
När känslor svällt över gränsen
Och ångern över att ha blottat mig
Försökte jag desperat förklara,
varför jag från början förklarade mig
Fy skäms Jante-lagen som inte låter mig leva

Jag ska alltid säga vem jag är,
med ord, tankar och känslor
Ser de inte det genuina i stormen
Då kan de mig gott förbise
Ingen ska få mina koder
Kunna styra mig
Kasta mig
Eller hålla kvar mig

Bortsett från mitt jag,
och inte det där jävla exet
som jag själv skapade inom mig,
i form av mitt alter ego

Allt för att inte bli sedd som galen