Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Det här är skåpmat, men av och till aktuellt igen.


Vi känner alla till uppgivenheten.

 

nyfiket den vita musen springer
sökande i laboratoriets labyrinter
väntar sig belöning när en klocka ringer
men går bet på forskarknep och finter

trött på strömförande golv och galler
har den vita musen slutat springa
uppgiven när eftermiddagsskuggor faller
ligger hon i hörnet - låt ni era klockor ringa!

 




Fri vers av Måna N. Berger
Läst 347 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2016-08-12 12:28



Bookmark and Share


  KattenKin VIP
Precis som livet för människan, mycket bra skrivet! Stackars utsatta försöksdjur, men ännu värre när vi blir det som i fallet Maccarini! Diggar rimmen, har som en förkärlek till såna rader.
2016-08-16

    ej medlem längre
skickligt hopsytt, det är inte utan att mina ögon fuktas av musen som lagt ner sin självoffrande verksamhet, den här borde in i en och annan tidning... Tack.
2016-08-12
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger