Det finns de som driver mig till vansinne, menar Natasja.
Det bästa är bara att bita ihop och sköta sig, det är så det
känns, där hon står lite framåtlutande.
Ett fällt träd över en väg.
Arnoldas undrar om en trädkramare har varit framme.
Så tycker han att hon har en sådan inlevelse med
trädet, att hon egentligen inte behöver känna likadant,
eller måste hon det? Han håller med Natasja, att hon verkar
ha lite ont ibland och att hon därför också är trött när hon
inte har något speciellt för sig. Han förstår henne ju
och skulle aldrig fördöma henne på något sätt, däremot
tycka att hon inte ska sjåpa sig, även om hon varit med
om konstigheter, Morse igen, han är väldigt fin, att hon
skulle vilja göra slut med sin sambo. I ett avsnitt hade
Morse ont i buken och gick på krogen och tog sig en bärs
för att koppla av en stund, medan han väntade på sin
kollega Lewis. Natasja är också med i ett annat avsnitt.
På ett café, där får hon berätta några brottstycken, att
det har varit något skumt hokus pokus i görningen i
många år och att hon därför har reagerat lite dystert,
men det vänder väl om man bara vill.
Det är så levande allt man gör. Ibland tror man inte att
en sådan enkel sak som att tvätta i tvättstugan skulle
kunna lyfta dagen, bara det är hennes och Arnoldas tvätt.
Tvätta åt andra skulle hon aldrig gilla och det behöver
hon väl inte heller. I garderoben hänger alltid rena
kläder, även om hon inte har så många. Fyra snygga
skjortor, den vita med blå ränder, ett par vita shorts
är hennes favoritplagg.
I morse tog tvålen slut så hon tvättade sig med
diskmedel, andra skulle bry sig, men inte hon.
Det viktiga är ängen med blommorna, hösten
med ljung och minnena från sommaren med
fina människor i hennes omgivning.