Minns du när ostsmörgåsarna svettades i solen och pappa lånade din elektriska häcksax?

han hoppades att det där famlandet i mörker skulle få någon sorts puff framåt om man riktade ljuset mot det eller så.

Knasterkalla vinterkvällar lämnade blicken hennes ansikte
och letade sig fram till den blåkantade tallriken på bordet
hans tankar hakade i hennes
han sköt dem vidare och fick honom att skratta omekaniskt åt en plötslig vändning
hans ansikte var ett aprilväder igen

han log så att skuggorna djupnade i smilgroparna och hon skrek
så högt att ingen hörde


hennes kinder strålar stressrosor
och plötsligt är allt inget

hans ord skär som en taggtråd genom hennes kropp
och delar den mitt itu

och allt hon kan tänka på är ostsmörgåsarna
och den elektriska häcksaxen
och allt som han hade glömt bort
om flickor med diadem