Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Utan Rosettasten


Björkar som fontäner
kastar sitt yra skum i brisen,
slungar mumlande grönska uppåt. 

En hel vägg av skog bröstandas
och rönnarna drar djupa halsbloss,
glöden glimmar på Nissans yta,
korsad av kanotister med svag tävlingsinstinkt. 

Kaninöns blekdöda träd,
vars grenar upptecknat testamenten mot himlen
med tunna blyertsstreck, tiger barklöst. 

Och vid våra fötter:
det nedtrampade gräsets
otydbara kilskrift.
Det räcker så.

 

 

 




Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 429 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2016-08-20 07:32



Bookmark and Share


  Maria Ingridsdotter Viklund VIP
Och vid våra fötter:
det nedtrampade gräsets
otydbara kilskrift.
Det räcker så.

Ja det räcker så,
Vackert!
2016-08-21

  Anya VIP
Fina besjälningar...tycker om "kaninöns blekdöda träd"...så vackert beskrivet. "Testamenten mot himlen"... Du leker med ord och beskrivningar och resultatet blir strålande.
2016-08-21

  i af apa
ja,
det räcker så &
blir över milsvida för läsaren
att fortsätta in i landskapet...
& så är det väl med en god dikt
den sluter sig inte.

påminner mig
om en holländsk roman
jag läst om kanotister
romanen har fortsatt i mig
men min vän trodde jag höll på
bli galen på allvar. nu är jag med
& utan ro. frågan är om jag inte var det innan också...

märker din teXt!
2016-08-21

  Respons VIP
En stark närvaro i naturens underbara värld.
2016-08-21

  Nanna X VIP
Det räcker så
antyder för mig att det fanns många fler verser att kväda om Nissans myllrande liv
men att redan dessa rader gav mig så många levande och spännande intryck
att det räcker så
2016-08-21

    ej medlem längre
Kvinnans kraft (björken)kräver sin rätt, halva himlen, men inte som den gamle manschauvinisten(Mao) formulerade det. Och det sker i all blygsamhet vid Nissan, och med mjuk infallsvinkel, vinnarskallen tar sig ett steg tillbaka. Låter alfahannen(antropologi) stilla sig. Låt Dig inte förvillas. Det lågmälda faller in i svart, grått och vitt. Men övergår i det svårtolkade (jag bara säger, räkna med kilskriftens siffror, och kom inte och säga att det är lätt.) Och vad blir då slutsumman: livet är underbart och svårt.
2016-08-20

  ResenärGenomLivet VIP
En fantastisk upplevelse av bilder som avlöser varandra...känner mig nöjd...
2016-08-20

    ej medlem längre
det känns här som om skrivaren i sista versen antyder att vi inte behöver någon tolk när vi läser...det är bara att kasta sig ut i de frodiga saftiga beskrivningarna, de lyriska rader som poeten har framför sig vid skrivtillfället. och det är precis vad jag gör jag dyker huvudstupa ner i dikthavet och smaskar på rader som den här tex:

"Björkar som fontäner
kastar sitt yra skum i brisen,
slungar mumlande grönska uppåt. "

eller;

"En hel vägg av skog bröstandas
och rönnarna drar djupa halsbloss,
glöden glimmar på Nissans yta,
korsad av kanotister med svag tävlingsinstinkt."

ja, så där kan jag hålla på och då har vi snart citerat samtliga rader... det är kort sagt, väldigt jämt, jämn hög kvalitet rakt igenom, det är ovanligt att man lyckas med ett poem så fullständigt som här! och..

..den där lilla personliga snudden i sista, allra sista raden är så läcker, mycket! Förlag? Tack.
2016-08-20

    ej medlem längre
Texten är ett slut på något, kanske sommaren. Eller så är det en metafor för något vidare.
Dikten är full av ljud och dofter. Tycker mycket om första strofen och den mumlande grönskan! Surrealistiskt och trolskt!
2016-08-20

    ej medlem längre
Jag återkommer med min resa i texten, nu säger jag bara: jag sätter stroferna på min atlas av text och kommer ihåg vem som är författaren.
2016-08-20

    ej medlem längre
En underbar skildring om det som bara är, i naturen, runt omkring oss. De två sista stroferna är helt betagande. Det gör mig alldeles lycklig att få ta del av sån poesi. Det är tranströmerskt vackert.
2016-08-20

    Sefarge VIP
Underbar
Grönskande läsning!
"det räcker så"
:)

2016-08-20
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson