Visst lider vi Svenskar en väldig brist på social intelligens. Vi sitter och gömmer oss i våra familjer, släkt och med bergsäkra vänner. Flockar, klaner, koder, rätt mentalitet, sånt man absolut känner igen. 

Okända människor kan innebära risker.
Att inte begripa det annorlunda. Att livet
kan vara på andra sätt.
Nej, det ska vara tryggt, det ska va som det alltid har varit. Tryggt. Den svenska modellen. Tala aldrig med främlingar! Vi är bra. Det är inget fel på oss. Men dom där, dom nya grannarna i Villaområdet, invandrarna... Åk hem! 

Och titta, dom umgås med SVENSKAR...
Galna svenskar måste dom va. Fy fan.
Läste Lennart, i ett inlägg på Facebook,
och tänkte: Själv är jag stolt Eremit.
Jag låter mina förnödenheter bli hemkörda. Träffar gudskelov inte han som kör ut varorna, träffar NOLL folk. Jag säjer som Jean-Paul Sartre, andra människor är helvetet. God Karl reder sej själv. Ja, jag saknar ju Far och Mor förstås. Stäng gränserna nu, och utvisa alla Osvenskar. Vårt sköna fosterland ska vara homogent äktsvenskt.
Men Aretha Franklin är för go hon.
<><<><<><<<><<><><<><<>><>><><>