Röda blomman är en replik på Artillerigatan.

Kom, så ska jag säga dig något.
Lövdansen virvlar vidare. Luften känns kylig.

Vi snurrar runt ett varv och fattar tag om varandras
midja. Så undrar vi om slumpen åter för oss samman.

Kom, kärlek är inget krig utan en blomma bakom örat.
Röda blomman är idel öra.

Så försvinner de åt var sitt håll utan att se sig om
där mellan trädalléerna.

Kom, så de ler en stund mot varandra.

Världen är stor, men ibland är vi större.
Kören har ett mellanspel.

Kom så väntar vi på tur.
Då nu sedan, våra liv bär på en historia.
Den gäller lika mycket som den är giltig.

Röda blomman har ett budskap varje gång
där under trädhösten med en enda skarpt
utslungad replik i ett monologiserande anropande.

Så snurrar de runt varandra igen innan de skiljs åt.
För ödet.