Koternas baksida drar sig samman
magneterna vänder dig ryggen

Överväger om du vågar tro
frågar gudar om din förmåga att se

Över brunnens stenbelagda kant
häver sig ditt undermedvetna

Dåtid och framtid
förenas i ett lidelsefullt famntag

Förhållandet förskjuts
knappt synligt men evigt

Insikten om att du inte kan återgå
för dig till brunnens botten

Dagar och nätter växlar
daggmasken dyker ner i höstmörkret

Din pånyttfödelse är märkbar
för den som kan läsa dimensioner

Du tvagas i ett varmt vårregn
ömsar näthinnor, avsäger ditt kön

Inväntar skymningsekans färd
mot landet på andra sidan månen