Med okaraktäristiskt tårblanka ögon kastar hon sig mot honom, famlar efter honom som vore de i mörker; kysser honom med salta läppar och sliter, drar, liksom letande i honom efter någonting som kan få det att kännas bättre; och han tänker att, han skulle inte ha hjärta att säga nej till henne nu. Hon är fysiskt starkare än honom men skulle han säga nej skulle hon sluta, finns ingen tvekan i honom om det, men han förstår i stunden hur det kan komma sig att någon inte säger nej, låter sig användas, för hon behöver honom, behöver något att hålla fast vid någon att göra illa, och han tänker att säger han nej, då går hon sönder.

Han har inte hjärta att säga nej till henne nu.

Tillåter henne dra med sig honom i fallet ner på golvet, tillåter henne dra hans tröja över hans huvud, tillåter henne dra i sig hans andetag, tillåter henne att bita klösa riva honom tills hans halsgrop hans ryggslut hans läppar glöder, går ur sig själv och blir bara det hon behöver, något för henne att hålla fast sig vid, tröstar utan att säga något; det är inte honom hon behöver, hon bara behöver och han ger och ger och väntar ut henne.

När hennes hörntänder växer sig långa och vassa har han inte hjärta att säga nej. De tränger in i varandra samtidigt. Hon läppjar i sig av honom och han läcker i henne, och det är helt jävla fantastiskt, gör så ont men han minns inte sist det kändes så bra, alltmedan han är akut medveten om att hon inte är där med honom, han är inte han för henne just nu, han är bara en kropp och ett kärl och där, och hon håller fast vid honom för att inte falla ner i mörker, han tillåter det, tar ingenting bara ger det hon avkräver honom, accepterar.

Har inte hjärta att säga nej. Inte ikväll.