Möt mig vid grusvägens slut, här väntar jag med öppen famn
Vid ekbladens sång och doften från barrklädd tall
Mina andetag blåser ömt på det som gör ont, ett sändebud av ljummen vind
Bakom den stora mossiga stenen breddar sig vitsippeäng,
här släpper jag in varma strimmor av sol att smeka din kalla kind
På björkgrenen ovanför ser du en vän till mig,
ringduvan lovar godtroget att vaka över dig
Snårens blåa bär är här för din mun att ta för sig av
De vill måla dina läppar lekfullt lila istället för dina isigt blå
Pulsen från trädstammarnas rötter dunkar för att lugna ned,
Lugna ned ditt hjärta som så panikartat slår
Din sorg finns plats här, du får ta med dig den hit
Låt den plåstras om av naturens helande frid
Vid grusvägens slut kan du möta mig när du vill,

Jag är skogen
Och jag kommer alltid att finnas till