Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

kroppen

Kroppen ställer fram ett ljus, en tallrik
kött och ben gör hand och ögon synliga,
tro aldrig att de inte syns som tillvaro.
De talar så.
Huden är kroppens största organ,
gränsen utåt.
Man gör den tyst, går försiktigt, tassar,
hänger av sig jackan, stiger över tröskeln till något.
I kroppen finns lika mycket liv som död.
Bara en sak kan få den att glömma är ömsesidig
närhet, att känna sig älskad av någon.
Själen njuter av ljuset och maten.
Samtalet mellan mannen och kvinnan fortsätter,
att de ska vara tysta för att inte störa helheten.
>>Holismen>>. Hon studerar estetik och etik.
Sedan öppnar hon upp sina ögon på vid gavel.
Om de ser ljungen blomma för nu är det höst,
men vår i kroppen. Det blir mörkt.
Kroppen gör motstånd mot mörker,
annars talar hon med en vän om björken,
där koltrasten sjunger sina vaggor.
Tro inte att kroppen är tyst, t o m trasten
som sitter stilla på den lilla grenen låter,
om hon bara lever. Jag hör gärna sångerna.
Så ljusa, men ändå denna förtvivlan av rov,
krig och sjuka. Mask.
Så är det också med oss människor.













Övriga genrer av frun
Läst 194 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2016-08-28 23:17



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

frun