Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När huden blir till papper

 

Ibland händer det som man aldrig tror ska hända en.
Som när huden plötsligt blir till papper.
Ett sånt där tunnt halvgenomskinligt rispapper
 med massor av veck i rutat mönster 
 som går kors och tvärs 
 i nån slags krusning
 över handryggen.
Hur kunde det bli så där?
Så där brukar inte min hand se ut.
 Men nu gör den det.
Den gör det och skickar massor av direktiv 
till identitetscentra.
 
Är jag en dam? 
 Är jag inte längre en flicka?
 Vem är jag?
Vem är jag nu?
Finns tiden?
Fanns den igår?
Fanns  jag förut?
Vem finns mest?
Jag  eller
Tiden?

 

 

 

 



Fri vers av PkA
Läst 197 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2016-08-30 23:02



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

PkA
PkA