Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I universum?

 

Min själ lyssnar

stannar i orden i tankarna

 

natten är vad natten är

intet mer?

 

vad gör väl en röst i vinden

när själen inte är?

 

jag viskar stilla

orden ingen hör

 

inte ens du älskade

 

du ristade ord och följde min hud

väckte en själ som sov

 

ja min själ var vaken

då av dina penseldrag

 

och du skrev det så poetiskt

ja vi ägde det en gång

 

och nu finns det bara där

i minnen i celler i

 

ja någonstans i universum?

 




Fri vers av Ninananonia VIP
Läst 349 gånger och applåderad av 23 personer
Publicerad 2016-09-01 10:19



Bookmark and Share


  Fem hjärtan VIP
Vacker i sitt vemod!
2016-09-03

    Dan Myrbeck
Finstämt vacker
2016-09-01

  Goraxy 89 Orion VIP
En dikt som syns flöda fram ur ett djupt vemod ! Ack ja, dessa så välbekanta känslor.... "Vemod vemod min följeslagare och vän" är vi på väg någonstans till ett land som skulle uppfylla all vår obesvarade längtan. . . men sådant drömmeri är kanske bara eskapism? Vad vet lilla jag om vad som rör sig i det fördolda?
2016-09-01

  Marita Ohlquist VIP
Vemodigt om ett förhållande som varit men inte längre är!
2016-09-01

  M:tin
Vemodigt vackert!!!!!!
2016-09-01

  Zandor
känns som mycken längtan...
2016-09-01

  Solstrale VIP
Sorgligt och starkt med så stor frihet i ordens val, att det väcker sorg även hos mig, medemaptiserar med dig! Kram!
2016-09-01
  > Nästa text
< Föregående

Ninananonia
Ninananonia VIP