September. Nu vill jag samla ihop alla trådarna till mitt liv och en gång hålla dem i min hand, jag somnar på natten och drömmer om att vakna i min fulla kraft igen, som för tjugo, trettio år sedan, och ta ett sådant kraftfullt grepp om tillvaron.

September i livet. Jag vaknar och kliver omtöcknad och yrslig ur sängen, törnar emot bokhyllan men återfår balansen. Verkligheten återhämtar sig inte så snabbt. Jag är lyckligt lottad och gamlas med viss värdighet, men mot tiden brottades själva de gamla gudarna förgäves. Tänk om jag faller.

September. Vänners sjukdomar och död lägger ett vemod över dagarna. Tidsmigrantens saknad. Det blir oundvikligen ensamt.

September, mognadens skördar. Daggvått morgongräs och tunga björnbär under taggiga grenar, minnen som blekts i många somras sol. Var det jag? Var är ni som fanns och gav åt livet dess färg?

September - kanske satsa på dig själv? För att du är värd det? Ge inte ut mer, kräv intet, gå undan, bränn dina minnen och smaka på tidsflodens bräckta vatten. Du hör inte denna världen till längre.

September i livet och i nuet. Ett destillat.