Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Förnekelse

visst vet jag om
att jag är blind för min egen blindhet
att jag inte kan förstå
det jag ännu inte förstår
att jag inte känner igen
det jag ännu inte upplevt

och ändå tycker jag synd om dig
för vad annat kan jag göra?

Jag tycker synd om dig
som inte ser ditt släktskap
med allt levande
jag till och med med stenarna
stenarna vars mineraler formats av livet
vars mineral evolutionen varit beroende av

du säger att du inte är ett djur
som vore det något hemskt
som vore det ett skällsord
blind för det underbara
i släktskapet,
i vetskapen att vi är byggda av samma byggstenar

jag undrar vad du känner
när psaltarpsalmen sjungs
- När jag ser din himmel

Själv får jag svindel
som om de atomer i mig
som en gång varit en döende stjärna
vibrerar med i sången

Jag önskar du såg gemenskap
där du ser utvaldhet




Fri vers av Mattias Alveteg (Lavtege)
Läst 306 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-03-10 16:04



Bookmark and Share


  dorotea VIP
...vårt släktskap till och med med stenarna....
ibland fylls hjärtat med extra
glädje..gemenskapskänsla..en till som får svindel när atomerna vibrerar med i sången.....en till och universum gläder sig.
Texten tar upp människans eviga fråga o kanske finns svaret här... om vi vill.

2020-05-23

  ResenärGenomLivet VIP
Stort djup i dina ord och jag känner en tacksamhet att just jag får vara människa, just här och just nu...
2019-03-11
  > Nästa text
< Föregående

Mattias Alveteg (Lavtege)
Mattias Alveteg (Lavtege)