Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Minnesbild när ett träd gjort sitt


Epitafium

Det fanns inga
inte en enda
körsbärskärna
ingen alls
den hösten
under trädet

Kambium
vägrade
bära vatten
uppåt
blommorna frös
i trädet

De fullmogna dunsar
som eljest
fläckade marken
uteblev
trastlöst
skördetid utan
tillträde

Inte en enda
kärna
i gräset
under trädet
inte längre
körsbärsträd

Förr grät den
mjuka röda tårar
läppglansiga
Nu blommar den
Likvit
om våren




Fri vers av Björn Donobauer
Läst 853 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2016-09-05 14:32



Bookmark and Share


  Solstrale VIP
Åh ordet eljest är ljuvligt i sin råhet, då menar jag när det råbarkade hä ä som eljest en nypa av det öde tidens ådror skapa! Ljuvlig text med vemod och melankolisk tonklang!
2016-09-05
  > Nästa text
< Föregående

Björn Donobauer
Björn Donobauer