I min barndom på landet

fanns det luffare som vandrade

land och rike kring

Harry Martinson har ju skrivit om dessa

i sina böcker

Själv är jag uppväxt på landet

och minns mycket väl

dessa män som kom in

och satte sig vid köksbordet

och det var naturligt

att de skulle få sig ett mål mat

så att de kunde ta sig vidare

När de ätit färdigt

begav de sig ut på vägen igen

Ibland kunde det också komma

någon zigenarfamilj (som benämningen var då)

De bodde i ett tält en bit nedanför vårt hus

De gjorde inget väsen av sig och tiggde inte

Jag blev god vän med en pojke i min ålder

Minns att han följde med mig hem

och vi var nere i källaren och letade efter lite färg

som han behövde till sin trumma

Jag följde med honom till tältet

och jag minns att det doftade starkt

av te och rök från den inpyrda tältduken

I dag när jag var ute på stan

mötte jag två omisskännliga city-luffare

med skägg och stora ryggsäckar

Man kan undra vad dessa moderna stadsluffare

lever av. Det finns ju knappast några snälla husmödrar

som numera öppnar sitt hem  och bjuder på mat