Det glödde om henne. Hon var radioaktiv. Man ville gå nära, men det var sån glöd som dödade. Sån glöd som kröp in under din hud, in i din benmärg, där den kunde gro. Sån glöd som växte i mörkret, växte när ni inte sågs, när du inte fick svar på sms, när du inte hörde av henne. Sån glöd som borde komma med en varningstext, en symbol, ”KOM INTE NÄRA” tatuerat i pannan. Som, sen när hon är klar med dig när du väl får behandling så kommer behandlingen ha ihjäl så stora delar av dig att du inte tror att det kan gå. Sån glöd som du kanske bara utsätts för ett par månader, en vecka, två minuter på en fest när era läppar möts, och som det sen tar år att bli av med. Sån glöd som lämnar ärr.

Hon hade bjudit över honom. Hon hade lagat maten, hon hade tagit initiativ. Det glödde om henne, hon var vacker, och när hon såg på honom så brände det in i hans hjärta, in i benmärgen, laser som tatuerar in sig i hans kropp. De hade ätit upp, han hade diskat det mesta tills hon sagt stopp, ”kan vi inte gosa i soffan nu” och hans hjärta hade hoppat över två slag, lagt i en ny växel, och han hörde det slå under tröjan.

Han hade lagt sig bakom henne, och de hade kollat på någon film som hon valt. Sa inte ett ord, och när hon började smeka hans hand, när han började kyssa henne i nacken, så pausade hon filmen med fjärrkontrollen, vände sig om, kysste han på riktigt.

Vid middagen hade de pratat om skolan, tentorna nästa vecka, och någonstans mitt i hade hon droppat att hon hoppades att Hannes skulle komma till festen. Richard hade inte frågat varför, Richard hade inte velat prata mer om det, Richard hade inte velat höra svaret, men Richard behövde säga något, så han sa ”Ja han är skön”, och Sandra hade nickat, energiskt. ”Visst är han, och nu är jag singel för första gången. Jag tror han stötte på mig förr, men då kunde jag inte göra något” Richard hade nickat, lyckats hålla masken, ”Nu har du chansen”, och de hade gått vidare i diskussionen.

Hon vred sig om i soffan, hans hand gled in innanför hennes tröja, han kände hennes bröst trycka upp sig mot honom. Han kände hennes läppar bränna mot sina. Radioaktiv, tänkte han. Hon är radioaktiv, det här är för nära, hon kommer gå in i benmärgen och cellkärnorna och fastna nu. Han kysste henne tillbaka, smekte hennes rygg, knäppte upp hennes BH. Hörde hennes andning flämta, hennes höft pressas mot honom.

De hade pratat vidare, ännu mer om ingenting och någonting. Richard märkte det krypande, att även om de pratade om vad som helst så var det hon som var fokuset. Han kände igen det här, det var från så många gånger förr, när han varit på andra sidan. När någon brydde sig så mycket mer om honom än han brydde sig om denna någon. Han brydde sig så väldigt mycket om henne.

Hon knäppte upp hans skjorta, det tar tid, de kommer av sig lite, och han ångrade att han inte bara tagit en tshirt, men han hade ju velat klä upp sig för henne. Äh, nu är knapparna uppe, hon kysser honom på bröstet och de är igång igen. Han drar upp hennes linne, hon sträcker upp armarna och nu har hon bara byxor på sig. Hennes händer faller ner, börjar dra i hans skärp, han kysser henne under tiden, låter kyssarna vandra ner över hennes nacke.

Han brydde sig så väldigt mycket om henne.. Vad visste hon egentligen om honom? Han ville minnas att han redan berättat om sin familj för henne, men när hon frågar om han har några syskon så får han berätta om sin syster, sina föräldrar. Sin hund nämner han, och då skiner hon till, ”men honom har du berättat om, just det” och då går det upp för honom, han brydde sig så mycket om henne. Hon brydde sig så lite om honom. Han ville vara så nära henne, hon var så långt bort.

Hon får upp hans skärp, en hand bakom honom och hon börjar få av honom byxorna. Han kysser henne längre fortfarande vid nacken, hon ler, lägger en hand på hans huvud och får ner honom, mot brösten. Han kysser dem, och börjar knäppa upp hennes byxor, hon andas häftigt, åmar, har en hand innanför hans boxers nu. Han rycker av hennes jeans, hon släpper den hand hon har på han, och drar av de själv sista biten. Hans boxers försvinner i samma rörelse, och han tar ett tag om hennes trosor, hon ler, han ler, och de ryker också. Kysser varandra häftigare, hon lägger sig bakåt mot soffan, på rygg. Han var inne i henne nu, och han önskade för hela sitt liv att han kunde vara närmare.

Efter, hon somnar som ett slocknat ljus. Richard är klarvaken. Ser spöken i taket, fladdranden av ingenting i skuggorna. Mörkret var tryckande, det gjorde ont. Han tänkte att han borde dra hem, han visste ju att det här inte skulle leda någonstans, han skulle bara ligga kvar, klarvaken, natten igenom och känna smärtan av att vilja men inte få. Det här var inte ett förhållande, det här var inte en relation, det här var ett gisslandrama som hade urartat. Hans hjärta var hennes, och lösensumman hade brunnit för någon vecka sen. Hon skulle inte släppa hjärtat, hon kunde inte, hon visste inte ens var det var längre och skulle inte bry sig för att leta.

Tankarna far omkring i rummet tillsammans med demonerna i skuggorna. Han tror sig sova, och han inbillar sig att han känner hur hon kryper upp mot honom, men när han ruskar på sig ser han att det bara är katten som tagit sig upp. Lite värme ändå. Han vrider sig mot Sandra, och hon är så vacker i mörkret, en oskyldig ängel skulpterad i ljus marmor. Hennes läppar putar ut och hon andas djupt, lugna stängda ögon. Drömmer om något fint, om något bra. Han önskar att hon drömde om honom. Skulle aldrig hända. Han borde gå hem, han kommer inte kunna sova en blund här, det vet han, men han orkar inte, han vill stanna kvar, vill stanna kvar och drömma att det är här han hör hemma bara en enda natt till.