Nackhår, hudminnen. Röken

kröker tid, svider år över skuldror. Lyfter

tyg, en seismologisk sanning. Mullrar i det stjärnklara.

Vintergatan längs din nakna rygg. Hakar i fingerknut.

I parken fiskade

männen sol, gondoliärens randiga tröja.

Precis så.

När de sista rosorna slagit ut, din leende mun. Som en hävert.

Längs låren, rinner en å av skuld. Bruset i en hemlig dimma.

Kritar kärlek på asfalt som en hage. Hoppar. 

En fåfänga.

Vrider om, sluter takt, saknar ord.

Fläker kroppar i ett diagram. Kallar det lust.

Doften av tjära. Bara ord

Precis så.

- Vi rullar henne i fjädrar.

Och tänder på. 

Märkbart berörd, en skrevande fantom.

Deras lugna andetag.

Dom sover nu,

och jag.