En ljus sommarnatt. En tom väg. En hög bro. En fri sikt.

- Fin utsikt, va?
- Jo, den kanske blir min sista.
- Jaha, ska du omfamna utsikten?
- Insikten gör att utsikten vill närmare.
- Finns det en avsikt?
- Insikten har skapat en avsikt där utsikten finns här.
- Okej, men om vi lägger till en insats och dess utkomst, blir summan en inkomst eller en utgift?
- Hmm, resultatet av avsikten är frihet.
- Nja, ofrihet uppstår eftersom avsikten är bunden till insikten och utsikten.
- Jo, så kan man se det.
- Det tror jag inte.
- Varför inte?
- Jag är blind.
- Ah, då ses vi inte.
- Nä, aldrig - varken i forntid eller i framtid.
- Som om vi aldrig hade träffats.
- Om jag träffar dig med min käpp, då har vi träffats. Eller annan fysik beröring. Annars är det ljudvågor som vinden har fört med sig någonstans ifrån.
- Hm, en känsla av upplösning genomfor mig.
- Ja, det är ett påbörjat avslut. En insikten som har skapat en avsikt där utsikten finns här.