jag vill rusa fram

i många mil

då du inte svarar

när jag ringer


men att försöka få tag i dig

är som att bestiga det högsta av berg

dyka i det djupaste hav

förångas i den hetaste öken


för du struntar i allt

när du är inne i en period

det enda som hägrar

är bara nästa glas


mitt medberoende breder ut sig

lever sitt egna liv

plötsligt har mitt eget försvunnit

jag är sjuk av oro som tär


lever du

mår du bra

tar du hand om dig

ovissheten är ett monster


jag har bara att hålla ut

förlika mig med mina tankar

alla hjärnspöken

som målar upp det värsta


att min mamma kanske är död