Jag är en kvinna,
men ingen att förbise
Jag har en vilja,
men inget stopp
Jag ser möjligheter,
men snubblar ibland
Jag är tålmodig,
men också frustrerad
Jag omfamnar mina nära hårt,
men kräver bara deras närhet tillbaka
Jag är lyrisk,
men i tysthet
Jag slänger ut svåra ord vid vrede,
men ser skönheten i de små orden
Jag ser potential hos alla,
men säger det till dem viktiga
Jag kan i ångest vilja skrika,
men också i glädje
Jag är en kvinna,
men ingen flicka
Jag har smäktande begär,
men jag lever också ut dem
Jag tar då och då massa plats,
men behöver också falla tillbaka
Jag läser Virginia Woolf,
men bara i mina öronsnäckor
Jag tycker om att känna konst,
men inte bara målad, utan köttslig
Jag besitter mycket kunskap,
men använder den i mitt handlande
Jag tror ibland att jag är galen,
men även den enda friska i rummet
Jag känner ingen skam,
men jag är en kvinna
och det är för mig fostrat
att aldrig visa hela mig
på en och samma gång