Kvällsbrisen krusar

ytan ekan gungar lojt

till vid nytjärad

brygga kluckar förnöjsamt

orosmolnen bortblåsta

mannen grymtar lätt

vänder på sig i sömnen

en sensommarkväll

när vinden ännu är ljum

djupt försjunken i sin dröm

långt bortom tid och

rum vaggas han till ro av

vågornas svall och

vindens sus drömmer sig bort

från hets och storstadens brus