Smärtsamt regnar sorgen mot rutan
Storväxt står gråten i trädgården och lider
över falnad sommarglöd.
Gråklädda moln hasar över himlen
I takt med cellons jämmer.
Björken skäms över sin nakenhet
Mossan ber om ursäkt under dess stam
Längtan vill ha sällskap in i natten
Stillheten klappar barnen till sömns
hukande tankar gömmer sig under stenar
Och hoppas bli glömda för alltid
Trotsigt kikar solen fram och lyser hopp åt
de förlorade timmarnas sista sekunder
evigt vilar gångna generationers drömmar
under våra fötter.
Ännu en sommar går bort längs vägen, vänder sig och vinkar farväl.