(Old man River...
Vi ror över floden
mot andra stranden
Där lossas banden...)

Nu är mörkrets tid
snart för oss alla här

Då släcks vår sol
byts till is o snö

Blomman böjer stjälken
stilla för att strax dö

I smärtans dimma

söker jag Din hand
Du min ljuva mö

Tillsammans
ror vi mot en
härlig strand

mot Evig Vår
mot nya Solars brand

mot Stjärnorna
i en annan bättre Värld
där Galaxer snurra ömt
runt tillvarons Ursprung

vår egen Härd

Glädje o Visioner
genomlyser då vår kropp

när vi lägger av våra Jordiska mantlar
o Anden svävar opp

mot vår Sanna enda Dimension

Där stråkar av Kärlek vibrerar
inuti varje strålande atom
sann gemenskap är vår givna ton

Ohhh... Fader God
här svävar vi i samlad tropp

fulla av längtan för oss ända opp
där Du bor i värme o omsorg oändligt stor

Du vår Far vår Mor i Evigheten bor

Änglar
reder kärleksfullt vårt bo
ängladun i Nebulosagrenars ro
här sitter vi i gyllne hammockar
gungar par om par

i ändlös tidlöshet njuter
av Helhet så underbar

Vi möter våra Kära
som har gått förut

Vi lever här i Kärleksfull
gemenskap utan slut

Dansar runt

i en oändlig solkorsring
besöker alla planeter
hela Rymden kring

Ohhh... vilken underbar tid...
kom också Du till denna härliga frid

ta bara emot den hand
som sträckes ned från skyn

som lyfter Dig upp till Himmelskt skön syn

Lyfter Dig mot Evighetens Stjärnors
sällsamma värld

För detta är Du värd

min Vän i Evighet!

(Stjärnstoff)

          .
          .
          .
          .
          .
          .

 © Bo Himmelsbåge