hittar dig i gruset
ansiktet nedåt
sårbar öppen
kluven av din egen idealist
sticker sönder, sticker

hittar dig i hörnet av
ett övergivet kollektiv
du vill vara en av dem som lever fritt
ögonen drunknar övergivet

hittar fostret
ryggen krummar kring ängeln
hur ska en endaste del av dig våga ut ur cementsuggan
Bror duktig och hans gäng

hittar dig uppäten
sockret svartnat
du har genomskådat varenda geléhallon
sista båten till barndomen har gått
biljetten är riven

du kommer landa i din egen tidsålder
stiga ombord på ditt magiska skepp
mellan vuxen och barn
men ännu finns inget hem
finns gemensamma kök där ingen vill vara

finns vissna blommor i fönstren bakom trasiga persienner
gemensamt hem där gemena kökets kyl är full av små burkar och paket
namn på allt och mögliga innehåll
ni bara hamnade här... för att slippa vara ensamma
jag pussar på en flik som sticker ut mellan barnstorlek och X-large

mamman ser in i sonens tvärsäkra knallblå ögon
förskolläraren stiger upp varje morgon
säger rätta orden för andra barn att luta sig mot
din pappa skulle varit en solvarm vägg
men han var guppande frön i Kvillebäcken.