Gungstolen.
Rida rida ranka.
Rida rida ranka.

Samma dröm igen och igen.
Vassa naglar gräver och gräver.
Och sen gick han ut och vattnade tomaterna.

Jag låste in mig och svalde nyckeln.

Jag log. Och gick vidare.
Nej. Jag klättrade och klättrade på en stege i kvicksand
fortare och fortare och sjönk djupare och djupare.
Jag kunde inte andas, inte tänka klart. Jag imploderade.
Stopp.

Det osynliga offret.
Förövarens bästa vän.

© Maria Marängsviss, augusti 2015