Jag vaknar i min säng och ligger kvar i min säng.
Timmar går och klotet jorden spinner.
Sensommarsolen spyr sin värme genom mitt fönster.
Jag bländas och svettas och jag vrider mig i min säng.
Skator ställer sig på balkongräcket och skriker.
Barn letar sig hem från skolan och leker på gården.
Moln skockas och min mage, kanske borde jag äta?
Solskenet letar sig förbi mina tånaglar och det är kväll.
Nu skulle jag kunna gå upp.
Värmen flyr mitt rum och jag dåsar i svalkan.
Det finns inget så stillsamt som tystnaden i stjärnhimmelen.
Jag vaknar och äter vita bönor i tomatsås.
På balkongen och månen lyser brandgul.
Jag ligger i min säng och tänker.
Den trägna tystnaden bryts tacksamt av kylens brummande.
Tankar klyvs itu och det är allt.
Tankar klyvs och krockas och splittras och blir till dimma.
Jag sover igen, tack och lov.