jag går här och vankar
i den här kalla stan
genom ett hemnetliv vi alla tycks leva

det är något som pockar
en onöjdhet oro
en längtan till nyproduktion och gräsplätt utanför stan
för tio miljoner

det är något som går förbi
jag tror det är dagarna tiden
och jag springer febrilt efter
men de har försvunnit bakom gatuhörnen
hånskrattandes


och jag går här och vankar
mina barns skor blir för små
och höstenvinden färgar lungorna röda
återigen